Om Marie Græséns måleri (Utdrag ur katalogen till Marie Græséns separatutställning ’Colour hunter’, i London på ett West End galleri, skrivet av konstnären och konstkritikern Margareta Persson, djupt sörjd och saknad, vän och kollega.) ” För många konstnärer verksamma i de nordiska länderna är förhållandet till naturen en vital utgångspunkt för deras konstnärskap. Man kan urskilja en utveckling från ett mer romantiskt måleri med det nordiska ljuset som gemensam nämnare till ett mera expressivt förhållningssätt, som varit särskilt utmärkande för måleriet i de västra delarna av Sverige. Ofta har detta västsvenska måleri en färglyrisk klang, som man kan känna igen i Marie Græséns både expressiva och poetiska måleri. Marie Græséns måleri emanerar ur ett slags flöde och en strävan att samtidigt omfatta och inneslutas av det som utgör vår verklighet. Att i måleriet förena det som annars skulle vara åtskilt. Att smälta samman motsatserna till ett helt. Måleriet som vägen till en syntes, kanske själva meningen med livet. För Marie Græsén har måleriet alltid varit en självklar del av tillvaron. Redan som barn började hon måla och drömde om färgernas förening. Hennes måleri kännetecknas också av den tveklöshet som utmärker det autentiska måleriet. Det som för att citera Wassily Kandinsky helt enkelt föds ur ’en inre nödvändighet’. Marie Gæséns måleri hade från början en tydlig figurativ inriktning, ofta i form av porträttstudier och landskap. På Borås och Göteborgs Konstmuseer i Sverige är hon t.ex. representerad med just två porträtt av i det närmaste monumentalformat. Ännu mycket större är en väggmålning hon utförde den redan under 80-talet på en husfasad. Målningen handlar om arvet från generation till generation och jorden, luften och vattnet. Intresset för människan har hon behållit liksom beroendet av det fysiska landskapet och dess ljus, men under 90-talet gestaltat i alltmer abstraherade verk. I dessa kan minnen från barndomens svenska insjölandskap möta intryck från andra platser. Hon minns särskilt det svarta bäckvattnet, den tättslutande barrskogen, näckrosorna och upplevelsen av de slingrande stjälkarna kring den nakna foten. Senare blev havet med sina vidder och sitt ljus viktigt och nödvändigt. Nu har hon upptäckt London, det väldiga stadslandskapet med trottoarer märkta av miljoner fötter, slitna fasader och en oändlig rörelseenergi. Även Indien är betydelsefullt för henne och har alltmer kommit in i hennes måleri under slutet av 90-talet. Marie Græéns måleri har ett påtagligt visionärt anslag, som är kompromisslöst i sitt sökande efter en syntes bortom tid och rum. Det är framförallt med färgen hon bearbetar sina minnen, tankar och erfarenheter efter kanske bara en färgton, en klang, som Prousts Madeleinekaka kan leda från nuet till det förflutna. Ofta kan man i de först till synes helt abstrakta dukarna efter en stund upptäcka måleriska tecken, gestalter, som kan anas i de väldiga dukarnas sjok av färg., där färgen i sig fått en substans, blivit verklig, samtidigt som den är enigmatisk. Hennes måleri har en tilltagande friskhet, där man hela tiden känner tron på färgen och dess förmåga att berätta. Det som gör Marie Græséns måleri intressant är att denna koloristiska friskhet aldrig står oemotsagd. Hon erövrar sina måleriska påståenden och redovisar också denna process, som man kan uppleva särskilt tydligt i de stora dukarna. Verken byggs upp i lager på lager, där hon ömsom plockar fram, ömsom målar över olika händelser. Djärvt konfronterar hon lugna partier med våldsamt expressiva, stabila former med nästan upplösta, mättade, klara färger målas över med rinnande vitt. Målningarna som just mötesplatser, skärningspunkter för ett personligt tilltal. Grunden för detta genuint egna tilltal är kanske just Marie Græséns stora allvar och oräddhet. Hon är i sig själv i ovanligt hög grad och visar med sitt konstnärskap vilken kraft måleriet i sig har.” Margareta Persson, konstnär och konstkritiker,
About Marie Græséns paintings (Extracts from Marie Græséns catalogue used at her one man show, ’Colour hunter’, in London at a West End gallery, written by artist and art critic Margareta Persson, deeply mourned and missed.) ” The relationship to nature is a feted theme amongst artists active in Nordic Countries. One can follow a development from the more romantic painting style with northern light as a common denominator, towards a more expressive style, the latter being especially characteristic of Western Swedish painters. Often the use of colour in Western Swedish painting is lyrical, a timbre recognisable in Marie´s expressive and poetic painting. Her artistery emanates from a desire to both encompass and be encompassed by the components of our reality. She seeks to join what otherwise would be held apart, to blend opposites to a unity. Painting is seen as synthesis or perhaps the actual meaning of life. For Marie painting has always been a natural part of existence. She began painting as a child and dreamed of unifying colours. Her painting is recognisable by the unhesitating manner that characterises true painting, that which Wassily Kandinsky said is ’simply born of an inner necessity’. From the beginning Marie took a distinctly figurative path, often in the shape of portrait studies and landscapes. Her work, including one monumental piece, is held at the Borås and Göteborg Museums of Art in Western Sweden. As early as the 1980s, she produced a wall painting spanning an entire house facade – the subject is the affinity between the elements of earth, air and water. While she has remained interested in people, as well the play of light on landscapes, in the 90s Maries´s art had moved towards the abstract. Here, memories from her childhood of Swedish lake landscapes juxtapose impressions of more recent encounters. She has special memories of black creek water, the tight embrace of the evergreen forest, water lilies and the sensation of their slithering stalks around her naked foot. Rock formations and later the ocean featured strongly in her work. Marie then moved into her ’London period’, discovering the vast cityscapes – endless kinetic energy, sidewalks worn in by thousands of feet and weary house facades. Now her fresh experiences of India have begun to suffuse her imagery. There is a powerfully visionary aspect to Marie´s painting, one which is uncompromising in its search for a synthesis beyond time and space. Colour is the primary means for expressing memories, thoughts and experiences, seeking perhaps just one shade. One timbre that, like Proust´s Madeleine cake, can lead from today to yesterday. Frequently canvases which initially seem wholly abstract yield artistic symbols and shapes upon closer inspection, sensed in the layers of paint on those immense surfaces – the paint which has gained substance, real yet enignatic. Marie´s art stirs appreciation of colour: its vibrancy and communicative properties. It is also built using layers which serve both to reveal and conceal an event. Her art is where calm confronts the violently expressive. These paintings are often likened to a rendezvous. It is evident that Marie´s daring and confidence permeates her art and that she wholly expresses herself via her chosen medium of painting.” Margareta Persson, artist and art critic.
|